Gråten

Jag grät när Jörgen dog.
Men sedan inte mer.

Sorgen, vreden, hatet, besvikelsen...och nu sveket...satt som en stor hård knut i mitt inre...den höll på att kväva mig.
...och jag kunde inte gråta.

Till slut gick jag ut...till utkiksberget...det fanns ingen...inget.
Bara ett stort svek och en oändlig ensamhet.

Den kom som en kramp...plågsam...förvriden.
Den växte ut ur mig...rann nedför berget...steg mot skyn...jag grät.
Det smakade bittert.

I min djupaste håla är jag alltid ensam.
Det enda som hörs är mitt eko.
Det enda som omsluter mig är förtvivlans krampaktiga tag.
Det finns ingen tröst...bara en oändlig gråt.
I min djupaste håla är jag alltid ensam.

Efterspel

Jag var chockad, förbannad, besviken och sviken.
Sviken av det svenska rättssystemet.
De hade medvetet släppt en mördare, min brors mördare.
Men varför?

Det fanns mer i det här som jag inte kände till.

Domen gav ingen ledtråd vad jag kunde se.
Det var framkrystat ordbajseri som dolde något annat.

Jag kunde inte släppa det bara så där.
Jag var tvungen att göra något.

Så jag överklagade till högsta domstolen. Inte för jag ett ögonblick trodde att det skulle gå vägen utan för att någon annan skulle bli tvungen att ta del av det...läsa skiten de producerat i Göta hovrätt.

Jag vet ju mycket väl att folk i höga utsatta positioner håller varandra bakom ryggen. Man vet ju aldrig när man själv behöver bli hållen bakom ryggen...eller en annan "tjänst".

Om man inte är inblandad i någon intrig, tuppfight, vill visa vad skåpet ska stå eller bara sprätta lite med stjärtfjädrarna.
Då ger man sig gärna i kast med någon annans "fel".

Många har för länge sedan glömt vem de tjänar.
Deras arbete har blivit deras egen arena både för att glänsa och tuppfightas på.
Det finns mycket skit och fjanterier på de högre höjderna...jag har sett en hel del.
Men det visar man aldrig utåt. Då heter det juridik eller något annat.

Ja kanske var det sådana här fjanterier som påverkade utgången.
För en sak är säker, det var inte den framlagda bevisningen det gällde...det är uppenbart för en logiskt tänkande människa.

Ja och den avslogs naturligtvis...för det handlade om ju om bevisvärdering...och sådant kan inte ifrågasättas.
Det innebär att man i princip kan värdera bevis hur som helst...av vilka skäl som helst...och aldrig få det ifrågasatt.

En överklagan från en anhörig har dessutom inte en chans i denna begränsade "incestuösa" miljö.
...och integritet är... när det verkligen gäller...och kostar...en egenskap som den stora majoriteten inte besitter...har det visat sig historien igenom.
Det gäller Göta hovrätt, det övriga rättväsendet likväl som den övriga befolkningen.

Motsatsen till integritet är väl hyckleri...en egenskap som är betydligt vanligare.

Rättegångarna från åhörarbänken

Tingsrätten omfattade 7 heldagar enl. det program jag sparat. Kommer inte ihåg om det blev några ändringar på det.
Hovrätten omfattade 5 heldagar.
Sammanlagt 12 heldagar i detta mål.

Mycket, alldeles för mycket av tiden gick till helt meningslösa och irrelevanta vittnesmål framför allt de s.k. karaktärsvittnena.
Ett karaktärsvittne är en kompis som säger att du är en hyvens person och som i det här fallet inte hyser några extrema åsikter om kriminella.

Försvaret hade en hel lång parad av sådan vittnen...
Helt meningslösa vittnesmål som inte säger något om något...mer än att de tycker Hans Olsson är en hyvens kille...eller tyckte i alla fall då.

Och sedan var det advokatens oändliga kaskader av snabba, långa och osammanhängande resonemang.
Han snurrade runt i ett retoriknystan snabbt och länge för att sedan snurra runt i ett annat lika länge för att sedan knyta ihop dem med något tredje och dra en fjärde slutsats.
Det var varken sammanhängande eller logiskt men det kom aldrig några frågor på dessa kaskader av osammanhängande svada, från rättens sida.
...inte heller begränsade man flödet...utan han malde på och tog varje tillfälle i akt att prata...länge...

Men det värsta tycker jag var hur han tilläts förnedra och insinuera en massa skit om vittnenas person.
En människa som gör sin medborgerliga plikt och vittnar i ett så allvarligt fall som en mordrättegång ska behandlas med respekt och värdighet.
Ett vittne ska inte riskera att karaktärsmördas när de vittnar i en rättegång.
Det är vittnesmålet som ska nagelfaras inte personen.

Inte en enda gång hade ordförandena stake nog att slå  i klubban i bordet när detta skedde...inte en enda gång satte de stopp.
Vilken jävla underlåtenhet!
Vad tror de att klubban är till för?...slicka på?

Då var det befriande att höra MB:s vittnesmål.
Han hade varit med förr och visste vilken cirkus han var på.
Han kunde bita ifrån och ge svar på tal till den orerande försvarsadvokaten.
...och han fick oss t.o.m. att skratta utan att för den skull bete sig ovärdigt på något sätt.
Det behövde vi i denna förskräckliga föreställning.

Rättegången i hovrätten

Materialet är detsamma förutom några meningslösa vittnen tillagda av försvaret.
En del förhör var bandade sedan förra rättegången och en del togs på nytt.

Vid Ib Johansens vittnesmål lyssnar rättens ordförande noga och efter avgivet vittnesmål har han bestämt sig.
Det syns tydligt och jag vet inte om han visar det medvetet och demonstrativ.
Det ger mig en dålig magkänsla.

Vad ger Hans Olsson för förklaring till sin aktivitet denna lördagsnatt?

Han säger att han och Stefan Ling fick för sig att göra en tidsstudie av de olika bevakningsobjekten, rent spontant.
Så han lämnar familj och höggravid hustru 00:30 en lördagsnatt...för att göra en tidsstudie...
...säkert.

Vad som utspelade sig vid de båda rättergångarna skriver jag mer om i en personlig reflektion.

De tre åtalade skulle kvarstanna i häkte meddelades när rättergångarna var över.

Sedan följde en lång väntan...och så kom beskedet...
...de tre åtalade släpps ur häkte...och det betyder en friande dom.

Jag får domen hemsänd...jag läser och läser...denna märkliga och obegripliga dom.

Man finner det styrkt att:

1.   "Hovrätten finner det styrkt att Stefan Ling relativt kort tid efter 01:54 den 20 december 1998 har hämtat upp Hans Olsson vid Sågargatan/Svarvargatan samt att Hans Olsson har uppmanat Ib Johanssen och Stefan Ling att istället uppge för polisen att de träffades vid Finnvedens bil.

2.   Hovrätten fäster även tilltro till Stefan Lings och Ib Johansens samstämmiga uppgifter om att Hans Olsson kände till att Jörgen Halper befann sig i Gislaved när han lämnade sitt hem natten till den 20 december 1998."

3.   "Åklagarens påstående att Hans Olsson före 01:53 på natten åkte bil tillsammans med Jörgen Halper till Holmen vinner direkt stöd i Ib Johansens uppgifter.
Indirekt vinner påståendet att Hans Olsson varit vid Holmen också ett visst stöd av Stefan Lings uppgift att han hämtade upp Hans Olsson vid hörnet Sågargatan/svaravargatan, som ligger mycket nära den stig som går till Holmen."

4.   "Det framstår som närmast uteslutet att han (Ib Johansen) skulle beskriva ett sådant för honom själv besvärande händelseförlopp om natten istället förflutit som Hans Olsson uppger."

5.   "finner hovrätten att Ib Johanssens uppgifter om vad som hände under natten till den 20 december1998 förtjänar tilltro"

Sedan kommer märkligheterna:

• Att Ib Johansen och Stefan Ling har kunskaper om Jörgens skador, uppgifter som man hållit inne med, avfärdar man med att de inte var mer precisisa än att de kunde "anta" dem.

Ett skott i bröstkorgen och ett skott i huvudet är väl så precist det kan bli för en lekman.
Hur mer precisis kan det bli?

Om någon bestämmer sig för att berätta sanningen så finns det väl inga skäl att hitta på mer än det man vet.
Om någon lämnar uppgifter som polisen utelämnat av utredningstekniska skäl och denne sedan lämnar dessa uppgifter...är det då rimligt att tro att de gissat sig till den uppgiften....och prickat rätt.

• Det diffar i tid på ca 10 min när det gäller iakttelserna de två personer som Jörgen frågade om skjuts gjort i Dalen och när Hans Olsson har sett där och när de antas ha kört mot Holmen.

Vittnena är osäkra på den exakta tiden.

"Osäkerheten är sådan att inte kan till fullo styrkt att det var Jörgen Halper som åkte till Holmen i Ib Johanssens bil."

Så trots vad man tidigare skrivit i punkt 3 där man nämner Jörgens namn, så anses det helt plötsligt inte styrkt p.g.a. en tidsdifferans i uppgifterna på ca 10 min.
???
10-15 min felmarginal är väl att förvänta en lördagsnatt. Jag skulle bli förvånad om några skulle lyckas vara helt precisa.
Vem skulle det vara annars som stod i busskuren?
Inga andra personer har observerats i området under den tiden.
Busshållplatsen vid Dalen en lördagsnatt vid den tiden är öde. Det går inga bussar därifrån vid den tiden.

Men vill man som Jörgen hem och vill söka skjuts så är busshållplatsen en bra plats att stå vid, skyddad från väder och vind.
Hur tänker rätten med ordförande Tomas Stahre i spetsen här?
Att Jörgen under en kvart bara försvinner och att det står en liknande men helt annan person där?

• Man anser att tidpunkten för skjutningen inte är närmare utredd.

Man säger "Rättsläkaren har, visserligen vid en grov uppskattning till 4-5 timmar före upphittandet, vilket leder till slutsatsen att beskjutningen skulle ha inträffat någon gång mellan klockan tre och fyra på natten."

Detta är direkt felaktigt.
Man kan läsa om vittnesmålet i tingsrättens dom:
"Jörgen Halper var vid anträffandet nedkyld.
Håkan Bengtsson (rättsläkaren) kan inte dra några slutsatser om hur länge Jörgen Halper legat på platsen sedan han blivit beskjuten - enligt en grov uppskattning kanske 4-5 timmar."

Det är en jävla skillnad!

Jag kan garantera att om man ställde upp hela den rättsmedicinska kompetensen så skulle inte en enda dra slutsatsen att beskjutningen ägt rum mellan 3 och 4, inte en enda.
Men Tomas Stahre kan.
Men han kanske besitter förmågor som inte rättsmedicinarna har?

En man har hört något vid 02-03.

En annan man säger sig ha hört några smällar vid 3 men vid en rekonstruktion och provskjutning kom man fram till att han troligen inte kunnat höra skott från Holmen i huset där han befanns sig.

En kvinna har sett en bil vid den tiden köra snabbt till Holmen och tillbaks med ca 5 min mellanrum.
Hon tycker sig se en vit eller grå volvo i mörkret, Ib Johansen har (en beige tror jag det var) Ford Taunus.
Hon kände inte igen den vid rekonstruktionen.

På vilka fler sätt skulle de ha utrett saken?
De kan väl inte ha fler vittnen än det finns för en händelse mitt i natten.

• Sedan skriver man att "Även om mycket talar för att gärningen utfördes på den plats där Jörgen Halper hittades är den saken inte heller fullt utredd".

Man nämner inga oklarheter bara att det inte är fullt utrett.
På vilket sätt det inte skulle vara fullt utrett sägs heller inget om.

• Man nämner också att "det framstår som osannolikt att han (Jörgen) inte känt igen Hans Olsson, att han inte protesterat när bilen körde till Holmen istället för till Gnosjö samt att han utan protestera stigit ur bilen vid det ensliga Holmen istället för vid sin bostad."

Samtidigt som har fäst tilltro till Ib Johanssens berättelse om hur kvällen förflöt, att Hans Olsson lutade sig in i bilen och sa "han kände inte ens igen mig".
...och man konstaterar när man på morgonen hittar min Bror att han hade en kniv i fickan...alltså inte anade oråd.
Något ärende hade de väl kommit överens om när de samtalade ute vid busskuren.

• Samt att det är "svårförklarligt att Hans Olsson dels väntar i 3 år med att utkräva hämnd som skulle utgöra motivet dels blandade Ib Johansen på ett sätt att denne måste förstå att det var Hans Olsson som dödat Jörgen Halper.

Kan det ha varit så att han inte haft något tillfälle förut men nu hade det?
Har denna inte alltför långsökta tanke slagit rätten?
...och husse visste väl var han hade de små voffsarna.
Sheriffen hade stora tankar om sig själv och sin förmåga att styra...åtminstone Knoll och Tott.

Sedan kommer den häpnadsväckande slutsatsen:
"Sammantaget är oklarheterna så många att det inte är ställt utom rimligt tvivel att Hans Olsson begått den åtalade gärningen.
Åtalet ska därför ogillas."

Det finns ett tillägg eftersom 2 av rättens fem ledamöter var skiljaktiga, varav den ene var referenten (den mest påläste) ville döma Hans Olsson för mord.
Där de förklarar sig skiljaktiga och varför.

Hur faan kan man komma fram till det?

Man presenterar ologiska, direkt felaktiga och helt osannolika "oklarheter"...samtidigt som Ib Johanssens och Stefan Lings vittnessmål vinner tilltro.
...4 helt orimliga tvivel...blir så många att det inte är ställt utom rimligt tvivel att Hans Olsson begått gärningen.
Det här stämmer inte någonstans.
...är min första tanke när jag läst domen.

Jag tror inte ett ögonblick på detta. Så här har man inte resonerat.
Dessa framkrystade "tvivel" är inte trovärdiga.
Jag tror helt enkelt inte att normalbegåvade personer har resonerat på detta sätt och kommit till den slutsatsen.
...och då är inte mina krav på vad som är normalbegåvat" särskilt höga.
Det finns andra skäl till den friande domen som inte kommer fram här...det är jag övertygad om.

Vad det är...för det finns...får jag veta många år senare...
...och det kommer att övergå mina annars så väldigt krassa tankar om det...med råge

För den som vill studera denna dom närmare är målnr. B 651-00

Ho ho ho

Rättegången i tingsrätten (med tillägg)

Fredagen den 16 april 1999 åtalas:
Hans Olsson för mord.
Ib Johansen för skyddande av brottsling.
Stefan Ling för skyddande av brottsling.

De döms av en enig tingsrätt:
Hans Olsson till 10 års fängelse för mord.
Ib Johansen till 6 månaders fängelse för skyddande av brottsling.
Stefan Ling till 6 månaders fängelse för skyddande av brottsling.

Alla tre då hemmahörande i Gislaved.

Det finns en mängd vittnen som stöder händelseförloppet med den tidsprecision man kan förvänta att människor har en lördagsnatt, dvs det diffar lite här och där.
...och vi talar inte om en storstad utan en håla som är ganska öde en lördagsnatt.

Det finns teknisk bevisning i form av fibrer från Jörgens byxor i Ib Johansens bil och det finns fibrer från Ib Johansens säte på Jörgens byxor.
Fibrer har inget dna så man kan inte säga att de är från något bara att det är samma typ av fibrer.
Så de kan inte fastslå, bara stödja att personen har suttit i bilen.

Sedan har man ju den avgörande bevisningen, Ib Johansens erkännande som stämmer väl överens med de övriga vittnenas iakttagelser.

MEN...Ib Johansen säger att han inte visste att det var Jörgen de körde, att han inte kände igen Jörgen till utseendet.
Vilket är bullshit, klart att han visste vem och kände till utseendet på den som Hans Olsson påstod hade beskjutit honom 1995.
Självklart visste han vem Hans Olsson "privatspanade" på.

Jag tyckte det var märkligt att denne inte alltför begåvade man hade varit så juridiskt strategisk när han till slut berättade sanningen.
Jag antog att han rådfrågat någon eller fått veta det av sin advokat.

Detta får jag förklarat av både advokater och poliser att det "nog" beror på att om han visste att det var Jörgen skulle han åtalas för medhjälp till mord. Visste han det inte blir det "bara" skyddande av brottsling.

Stefan Ling tillstår att han åkte hem till Hans Olsson och berättade att Jörgen var på stan.
Han tillstår också att han blivit uppmanad att ljuga om var han plockade upp Hans Olsson ,vid eventuella polisförhör

Målnr. B 131-99 Värnamo tingsrätt. för den som vill fördjupa sig i detta

Fortsättning Händelseförlopp (med tillägg)

HO ringer SL och ber honom plocka upp honom vid en adress i närheten av Holmen.

Den 23:e dec blir IJ uppringd av HO som vill att han ska komma till kontoret.
Han kommer dit med sambo och barn och får en fruktkorg i julklapp utanför kontoret sedan ber HO honom följa med upp på kontoret.
HO talar om natten den 19-20 dec och ger honom direktiv om vad han skulle säga vid eventuella polisförhör.

Den 27:e dec blir IJ uppringd av HO som vill att han ska komma till kontoret för att diskutera något papper som ska fyllas i.
När han kommer till kontoret är även SL där.

IJ berättar för HO att han varit på polisförhör samma dag och HO vill då veta vilka frågor som ställts.
IJ säger att han hållit sig till de tider och platser som bestämdes förra gången de träffades.

HO säger att "Jörgen måste ha haft en skyddsängel" och "konstigt att han lever med ett skott i huvudet och ett i bröstkorgen".
HO säger också "man borde ha slängt honom i Nissan".
IJ frågar då varför han inte gjorde det.
Han svarar "hade det inte varit så blodigt hade jag gjort det".

Händelseförloppet

Såsom det kom fram i tingsrätten. Som underlag har jag använt tingsrättens dom som är klar, tydligt och välskriven.
Målnr. B 131-99 Värnamo tingsrätt.
För den som vill bilda sig en egen uppfattning.

Under em lördagen de 19 dec 1998 åker Jörgen från Gnosjö där han bor till en vän i Anderstorp.
De dricker en del öl och omkring 21:30 -21:45 beger sig Jörgen och två av han kompisar till Gislaved.
De dricker mer alkohol och omkring 22:30-23:00 kommer de till restaurang Gåsen.
Där han stannar till strax före stängningsdags och han ses av vittnen vid oj-oj:s kiosk av vid 01-tiden.
Därefter beger han sig till kvarteret dalen.

Denna natt är det SL som är i tjänst på HO:s firma och han ser Jörgen runt 00:15 vid oj-ojs kiosk.
Han åker då genast hem till HO och berättar att han sett Jörgen.
HO lämnar sin fru, gravid i 8:e månaden, och ett litet barn, vid midnatt en lördagkväll för att ut och leta efter Jörgen.
Så angeläget är det.

Vittnen ser HO runt 00:30-00:45 komma gående ensam, i mörka civila kläder och en mörk mössa i centrum i närheten av Gåsen och oj-oj:s.

IJ är sjukskriven för en nackskada och åker planlöst runt i byn.
01:20 får han syn på HO komma gående i kvarteren runt gåsen.

När HO satt sig i IJ:s bil berättar han att SL sagt att Jörgen Halper är på stan.
Strax därefter kommer SL och de samlas på parkeringen mittemot hotellet.
De pratar en stund och HO ber att få åka med i IJ:s privata  bil.
SL kör väktarbilen åt ett annat håll.

På HO:s uppmaning åker de sedan till, Trasten, runt Gåsen, Anderstorpsvägen och Dalen, ställen där min Bror brukar uppehålla sig i när han är i Gislaved.

Ja, här har han ägnat mycket privatspaning och tyckt att det behövts.
Jörgen har berättat för en vän att han känt sig iakttagen och jagad av HO.
HO har även Jörgens personnummer antecknat på en lapp.

HO och IJ kommer till Dalen ca 01:30 och  HO utbrister "där är han" när de kör in mot kvarteret.

01:30 ses Jörgen av vittnen, en man och en kvinna, på Dalens parkeringsplats då han frågar dem om skjuts hem till Gnosjö vilket de nekar honom.

HO och IJ  blir av ett vittne iakttagna sittandes i en stillastående bil på parkeringsplatsen i kvarteret Dalen, vittnet hälsar kort på de två.

Därefter kör de till grusplanen som ligger på andra sida av den större Anderstorpsvägen som löper förbi kvarteret Dalen . Mitt emot den busskur som ligger vid kvarteret Dalen och jäms med vägen (som leder till Anderstorp och Gnosjö).

Där står de några minuter, sedan ber HO att IJ ska köra honom till Jörgen som nu står i busskuren.
Klockan är då 01:40-01:45

HO går ur bilen och pratar med Jörgen en stund och  säger till IJ när han kommer tillbaks, "han kan åka med oss".
HO sätter sig i framsätet och Jörgen i baksätet.
IJ blir ombedd av HO att köra till Holmen, en ensligt belägen SMU-gård.
Min Bror säger "det var inte illa att få skjuts"

Framme vid Holmen säger HO till IJ att han själv ordnar skjuts tillbaka,
han lutar sig in mot bilen och säger till IJ "han kände inte ens igen mig".
...och IJ åker.

Min bror kände inte igen HO.
Han bär egentligen glasögon men hade förmodligen inte på sig de då.
Han var påverkad av alkohol 2,0 promille och hade rökt hasch under kvällen, han var trött och ville hem.

Varför följer han med till Holmen frivilligt?
Jag skulle tro att HO lurade honom att tro att någon av dem skulle, köpa, sälja, bjuda på hasch, och/eller affärer.
Det är den förklaring jag tänker mig, som jag känner honom.

Vad händer där?
Det vet bara HO och min Bror Jörgen.

Vi vet att han skjuts med 2 skott, ett i bröstet och ett i huvudet.
Skottet i bröstet från längre håll.
Skottet i huvudet från närmare håll.

En ren avrättning av en påverkad person som tror att de ska göra något helt annat.
När han hittades hade han en kniv i fickan.
Han var alltså intet ont anande, inte alls beredd på detta.

Detta är överlagt mord.

Han ligger svårt skottskada ända fram till 07:45 då en man som rastar sin hund i området finner honom.
Han upprepar flera gånger, "ge mig mo-ti-on". Vilket jag tolkar som "ge mig morfin".
Han har alltså legat där och plågats i 6 timmar...

När ambulansen kommer står han på knäna, han säger något de inte förstår och därefter "fan i helvete".

Detta vittnesmål var det plågsammaste på hela rättegången.
Höra det...att han lidit..att han kämpat...känna det i hjärtat...

Detta är ett mord av graden särskilt grym och hänsynslös.

...och här måste jag ta en paus...

English version

You find it on:
englishlonesomelynx.blogspot.com

Sheriffen och kioskinbrottet

Uppgifterna har jag tagit från en artikel i Värnamo nyheter. Där de jag omtalar villigt poserar framför kameran och framträder med både namn och bild.
Tyvärr är datumet bortklippt på denna artikel men händelsen utspelade sig på natten den 4 september 1995 så det är väl någon dag efteråt.
Även denna artikel är skriven av Gunvor Karlsson, Värnamo Nyheters journalistiska stjärnskott...och HO:s egen lilla vapendragare.

Kioskägaren Ritha Olofsson som var kund hos "säkerhetskonsulten" HO hade under sommaren haft inbrott i sin bostad då hennes handväska med nycklar till kiosken stals.

"Vi bytte inte lås i kiosken för vi resonerade som så att om det hände något här kunde vi få  tag på de som gjorde inbrottet hemma också"
!!!
"Vi" får vi väl utgå ifrån är Ritha kioskägaren och HO "säkerhetskonsulten".
Kommentarer är överflödiga.
Här talar dumheten sitt tydliga språk...så jag håller käften.

Sheriffen har gillrat en fälla...och han väntar.
Natten 4 sept runt 03 går larmet i kiosken.
Sheriffen sadlar sin häst och galopperar iväg...
När han kom fram "förstod han att det var inbrott på gång".
Han svänger upp mot bilens front. Han uppfattar 3 män i bilen...och ett vapen som riktas mot honom, "han väjer och duckar".
Huruvida något skott skjuts här nämns inte men han säger senare om skjutningen på bilen att det var andra gången ett skott avlossas så man kan ju anta det.
Bilen kör iväg, en kvarvarande man i kiosken rusar ut och blir upplockad.

Här hade väl en "normal" vakt backat, satt sig i säkerhet och ringt polisen.
Men inte sheriffen, byns superhjälte.
Han tar upp jakten och försöker köra om dem och när han är jämsides ser han en man i baksätet som  siktar och skjuter.
Skottet träffar bildörren.
Nu beslutar han sig för att "ta skydd".
"Det är inte värt att ta risken att bli skjuten menar HO, som har varit med om liknande händelser utomlands".
På de där hemliga uppdragen i Spanien, Irland, Tyskland, Italien och Latinamerika.
...säkert ;-D

Så sheriffen, byns "professionelle iakttagare" kör alltså om en bil mitt i  mörka natten samtidigt som han tittar in i den mörklagda bilen, kopplar på mörkerseende och röntgenseende (ja det är sådant som superhjältar har) och ser med 120% säkerhet att det är min Bror.

Fantastiskt!...men det är sådant som bara superhjältar som sheriffen kan.

Han hade inte lyckats ta tjuvarna men han hade tagit upp jakten och blivit  beskjuten...och han kunde peka ut gärningsmannen med 120% säkerhet så i princip var han fast.

Sheriffen hade återigen gjort stordåd!

Ps
Musikvideon är alltid en del av inlägget så missa inte den. Tyvärr så verkar den inte komma med i mobilversionen.

Rättelse

Jörgens dotter är född 1988.  Upptäckte det först nu.

Jörgen har all anledning att vara stolt över henne...såsom vi är. 

En kvinna med kvalitet.

Jag tillägnar den sång han älskade som liten till henne.

Holmen Gislaved 20 dec 2014

 

 

Natten 19-20 december 2014

 

 

 

 

 

Gärningsmannen och Värnamo Nyheter

Med ett ständigt behov av att blåsa upp sig och bekräfta den grandiosa självbilden är väl en helsida i lokalpressen den ultimata boostern

...och den får han.
Citaten kommer från en artikel i Värnamo Nyheter lör 30 dec 1995 (före den friande domen mot min Bror i kioskmålet i hovrätten).
En artikel skriven tors 8 feb 1996 (skriven efter den friande domen mot min Bror i samma mål) i samma tidning är citerad i föregående avsnitt "Gärningsmannen och motivet"
Båda artiklarna är skrivna av Gunvor Karlsson.
För dem som vill ta del av dessa journalistikens mästerverk.

Gunvor verkar bli alldeles till sig i trasorna av denne man och hon börjar starkt:
"Han arbetar för att Gislaved skall bli en vit fläck på brottslighetens karta.
Han lägger inga fingrar emellan för att få fast de som skadat hans kunder.
Han är för dödsstraff  i vissa situationer.
Han heter HO och är väktare i Gislaved." (Ingress)
"HO är en man som inger respekt. Han är omkring medellängd och mycket vältränad....."

Sedan kommer HO:s djupa analys av ordet respekt.
"Respekt ska inte bygga på skräck utan ömsesidig aktning. Jag respekterar dig och du respekterar mig."
Jag säger hej till dig och du säger hej till mig. Jag kliar dig på ryggen du kliar mig.
Aha!

Han berättar om sin kometkarriär i Miami Florida i USA där han bodde med sin far från 14 till 18 årsålder.
Vid 15 års ålder börjar han att arbeta som väktare. Han började som dörrvakt utanför klubbar och discotek i Miami
Imponerande av denne lille parvel på 15 år invandrad från smålandsskogarna att hålla ordning på discotek och klubbar i Miami!

Genom sin arbetsgivare fick han "den grundläggande utbildningen i den amerikanska väktarbranschen".
Sedan var det dags för nästa stordåd:
"Vi lyckades få ett helt bostadsområde i Florida att bli av med brottsligheten."
Är inte det fantastiskt, ett helt bostadsområde utan brottslighet!
Ingen misshandel, inga våldtäkter, ingen hustrumisshandel, ingen barnmisshandel, inga skattebrott eller andra bedrägerier...ingenting.

Lösningen menar han är att" arbeta inom ett mindre väl avgränsat geografiskt område, att inte ha några fasta rutiner och att möta människor såväl kriminella som icke-kriminella med respekt."
Alltså han säger hej till dem och de säger hej till honom...och kanske de kliar varandra på ryggen en stund.

Sedan berömmer han polisen som han anser gör ett bra jobb i förhållande till de resurser de har.
"Samtidigt kan han och hans medarbetare sätta in specialbevakning om så behövs. Dygnet runt, steg för steg kan de kartlägga personer som de misstänker".
Så där polisen tar slut där tar HO vid..."när så behövs".

Även om Gunvor är till sig i trasorna och storögt gapar och sväljer allt så borde väl tidningsläsaren här ha fått sin första kaffeslurp i vrångstrupen.

För det är väl ingen som tror att polisen anlitar väktare för spaningsuppdrag. Så när så behövs" är alltså när HO misstänker någon och att "så behövs".

Här borde väl den normalbegåvade och något sånär insatte medborgaren dra öronen åt sig.
En väktare som utöver sitt väktaruppdrag även bedriver privatspaning på personer han anser vara misstänkta.
Det är vad vi numer kallar stalking och brottsligt.

Jag kan  nämna att jag av flera olika källor fått höra att HO har krävde att unga invandrarkillar i Gislaved skulle legitimera sig när hans sheriffstjärna lyste över byn.

"Han menar att brottsligheten är större utanför storstäderna än i dem. Antalet brott utslaget på antalet invånare blir ofta högre ute i landet än i städerna."
...och inga frågor på det av Gunvor.

Vi andra som inte har en allvetande guru utan håller oss till brå:s statistik vet att per 100 000 inv så ligger landsorten ungefär på 2/3 av storstäder både när det gäller anmälda brott och lagförda...en grov uppskattning.

Den stigande brottsligheten menar han beror på föräldrarna.
"Det är inte många som samlas kring middagsbordet längre´. alla är på olika håll, mamma går på kurser och pappa tränar innebandy eller något sådant. 90% av svenskarna är kursfolk" slår han fast.

Hans meritlista enl. Värnamo Nyheter.
Förutom dessa stordåd i USA mellan 14 och 18 års ålder har han enligt egen utsaga:
Gjort lumpen.
Utbildats till kustjägare.
Utbildats som kustjägare av Navy Seal i USA (punkterat av rätten)
Vidare utbildad väktare, ordningsvakt, butikskontrollant, specialutbildning för värdetransporter, livvakt, skyddsvakt m.m.
Arbetat som livvakt i Spanien, Irland, Tyskland, Italien och i Latinamerika.
Det är fantastiskt vad denne man hunnit med på de 8 år som förflöt mellan hemkomsten från USA till 1991 då han registrerade sin säkerhetsfirma i Gislaved.

Under en bild där han pekar på skottmärket i plåten står det:
"Tidigare i höst blev HO beskjuten. Händelsen har inte skrämt honom utan snarare gjort att illvettet runnit till och han ger sig inte förrän förövarna är fast."

Den store sheriffen som varit "over there" har talat...och en hänförd Gunvor Karlsson har lyssnat.

Gärningsmannen och motivet

I utredningen händer inget förrän i februari då 3 personer häktas, HO gärningsmannen, IJ medhjälpare, och SL skyddande av brottsling . Den utredningen kommer jag av olika skäl till lite längre fram i bloggen.

Min uppfattning om gärningsmannen HO grundar jag på vad jag sett och hört i tingsrätt och hovrätt, vad han själv uttalat i pressen samt min egen 10-åriga erfarenhet av och utbildning i rättspsykiatri.

HO uppvisar grandiosa, mytomana, manipulativa och psykopatiska personlighetsdrag.

En grandios självbild utvecklas ur en negativsjälvbild, otillräcklighet, skam och/eller andra för personen "svaga" delar i sitt "jag".
För att försvara sig emot, täcka över eller besvärja dessa känslor blåser personen upp sig och sin självbild till ett grandiost format.
De "svaga" delarna hotar ständigt att avslöjas både utåt och inåt. Därför måste den grandiosa självbilden ständigt fyllas på och bekräftas av andra.
Även om dessa personer ofta har god impulskontroll kan de vid upplevd kränkning, som är ett allvarligt hot mot den upphöjda förljugna, bild de har av sig, ta till våld.

I nästa avsnitt "Gärningsmannen och pressen" kommer jag att ta upp en del om hans självbild och hans världsbild.

HO startar sin säkerhetsfirma i Gislaved 1991.
Mannen som varit ute i den stora världen och kommer till byn för att göra skillnad. Sheriffen ska ut och bekämpa skurkarna. Han skaffar sig två jag-svaga medhjälpare, Knoll IJ och Tott SL.
Gislaved ska bli en vit fläck på brottslighetens karta.

1995 blir han beskjuten från en bil när han ska göra en heroisk insats vid ett kioskinbrott. Vilket är en historia i sig men den tar jag inte nu.
HO pekar ut min Bror som den som sköt från den flyende bilen, med "120% säkerhet".

Nu är han på topp, den store sheriffen har blivit beskjuten i sin heroiska insats vid kioskinbrottet.
Den 30 dec kommer stort uppslag om honom i Värnamo Nyheter som helt okritiskt sväljer hans påståenden och delger läsarna han "visdomsord". Om detta skriver jag mer i nästa avsnitt.

Sedan kommer kallduschen...
Min Bror döms av en oenig tingsrätt men frias av en enig hovrätt.

Vilken kränkning!
Han, den stora mannen som varit ute i den stora vida världen...hans tvärsäkra utpekande räcker inte för en fällande dom!
Man har stuckit en nål i denna uppblåsta personlighet...och nu är det pyspunka vilket är ett allvarligt tillstånd för en sådan person.

Så kommer nästa reportage där han ondgör sig över tingens tillstånd.
Att en vanlig Johansson inte blir trodd kan han förstå...men när HANS utpekande  som "professionell iakttagare" inte räcker då är hela rättsystemet skjutet i sank.
Han tycker också "att det är åt skogen att bokmalar som aldrig levt i samhället ska få ha det tyngsta ansvaret vid sådana här tillfällen".
Vad de istället skulle ha levt säger han inget om.

Det blir med tiden relativt allmänt känt att det inte var min bror som besköt HO och för en begränsad krets är det också känt vem som sköt.

Detta får naturligtvis HO också veta så småningom men det går inte att ta tillbaka ett 120% säkert utpekande.

Nu är det inte bara det att han blivit ifrågasatt...nu har han dessutom haft fel (vilket han aldrig kommer kunna tillstå)...pyspunka nr.2.

Med 2 pyspunkor blir livet jobbigt...man får pumpa utav bara helvete...hela tiden.
...och är det inte så att en del flinar bakom hans rygg...och har han inte hört en och annan förbiseglande kommentar?
Från att ha varit på topp är hans person nu allvarligt hotad, den person han har byggt och blåst upp är hotad till livet...

Han söker sätt att täppa till pyspunkorna...3 år senare får han sin chans...

Begravningen

Alla var välkomna både till akten och till fikat efteråt...och det kom folk.

En mosaik av människor...vackert!
Alla för att ta farväl på sitt sätt, med sina uttryck...men tillsammans.

Det med olika uttryckssätt kan vara lite knepigt.
Mitt ex var väldigt röksugen när vi kommit till nedsänkningen i graven på kyrkogården men han var tveksam till om det passade sig att röka där och då. Då fick han syn på en asiatisk kille som tände en cig och han var snabb att haka på...
...det var bara det att den asiatiska killen tände ciggen och satte den i snön bredvid graven...han bjöd brorsan på en cig.
Ja så tog de en sista cig ihop, exet och min bror.

Tack alla Ni som kom...och tillsammans med oss tog farväl...Ni värmde oss och hedrade min Bror...Tack!

Min Bror Jörgen Halper

Var en person med integritet, heder och moral...och förbannat svår att få tag i.
Det var alltid på hans villkor...och han levde "vid sidan av"
Han levde väldigt spartanskt förutom att han var noga med sina kläder.

Vad han la sina pengar på kom fram när min mor röjde ut hans bostad.
Hon hittade av kvitton på utbetalningar till hans dotter.
Hon föddes 1988 i Kroatien och han försökte ta mor och barn hit men eftersom han officiellt inte hade någon inkomst att tala om så blev det avslag p.g.a. att han inte ansågs kunna försörja dem.
De kände inte honom...han hade sett till att de fått vad de behövde.

Han skickade regelbundet pengar istället...mycket pengar.
Min älskade Bror, jag är så stolt över att vara Din syster!

Vi växte upp i ett stort hus med två lägenheter, i den ena bodde mina kusiner och i den övre bodde vi. Vi gick varken på dagis eller lekis och var befriade från pedagogiska ambitioner ända tills vi började skolan...vi fick upptäcka världen själva...och det gjorde vi.

Jag var väl inte helt nöjd med tingens ordning.
Jag ville hellre ha en storebror som körde moped och tog med mig på spännande äventyr.
Alla mina kusiner var yngre och barnen längre bort var så ordentliga, lydiga och tråkiga.
Men nu var det som det var och man fick göra det bästa av situationen.
...så vi lekte, kivades och slogs...och lekte.

Min mor blev ensamstående och jobbade på hotellet så vi hade barnflicka på kvällarna.
Hon skulle stanna tills vi somnat...
Vi rävsov varje kväll och så fort hon gått hoppade vi upp ur sängen...och lekte lite till.
...och kliade varandra på ryggen. Vi hade en klocka, två minuter var. Ibland blev jag blåst på min..."nää nu ska jag sova" "men min då?!"...han flinade bara retligt och la sig.

Men jag höll räkenskap på oförätterna så nästa gång vi skulle klia var det hårda förhandlingar.
Att kräva tillbaka 2 minuter var svårt då det skulle innebära att han fick klia mig i 4 minuter...och det var för länge. Så för att få igång verksamheten igen så brukade det sluta med att han fick betala igen en minut så jag fick 3 min...och kliandet kom igång igen.
...och vi lekte vidare i "Bullerbyn"...

Mest av allt indian och cowboy och vi hade både pistoler och pilbågar.
Sådant får barn inte leka med nuförtiden...de är hänvisade till dataspel där man slaktar varandra istället.
Jag var alltid indian och min Bror cowboy.
Jag drömde om att bli indian när jag blev stor och det sa jag till mamma. Hon sa att det måste vara född till, det är inget man blir.
Vilken besvikelse!
Men jag löste det problemet med att jag skulle bli kidnappad av indianer och sedan bli kvar där.
Jag skulle ha en indian som hette Svarta Fjädern...och vi skulle rida ut på äventyr tillsammans...i vild galopp över prärien. Han på en svart häst, krigsmålad med ett lång svart hår som fladdrade i vinden. Jag på en brun fux och med mitt ljusa hår fladdrande i vinden...

Vi hade fantasi, frihet och våra kusiner...då funkar det med en lillebror också.

Till Er...

Vänner...balsam för själen

Min mor hade blivit skjutsad av vänner till oss båda och anlände med dem någon minut efter att han dog.
De var där fanns där...i denna svåra stund.
De skjutsade oss också till Gislaved dit vi åkte båda två.
...och de gjorde det gärna och villigt.
Tack!

När något svårt händer urkristalliserar sig vem man egentligen har vid sin sida...och vilka som inte finns där.
Ofta visar det sig att de man trodde, som borde vara de som finns vid ens sida, inte är det.
Det är alltid en besvikelse att upptäcka det.

Men desto viktigare att se de som var där.
...och det är de små gesterna, generositeten, villigheten, äktheten som betyder något.
Att höra av sig, bjuda in, erbjuda sig att hjälpa till där man kan, stöd, en axel att gråta mot, lyssna och bara vara.

Inget som ges av ett gott hjärta blir fel. Inget äkta som sägs tas fel. Man känner så väl när tanken är god.
Varje liten gest betydde och betyder så mycket.
Tack!
Ni vet i hjärtat vilka ni är.

Alla Ni Jörgens vänner vi träffade...är våra vänner.
Ni var ett stort stöd.
Tack!

Ni var och ni är balsam för en sargad själ.
Ni var och ni är vår oas i öknen.
Det lilla är så stort ibland.
...utan Er hade vi gått under.
<3

Döden

Min bror var mycket svårt hjärnskadad och låg nersövd på nia i Linköping.
Min mor och jag var där, vakade och hoppades...på mirakel.
Vi var som två förlista som klamrade sig fast vid en liten bräda...som hoppades på räddning fast vi någonstans visste att det bara var en bräda...som inte skulle bära.

Den 16 januari 1999 ringer de från nia...det är inte långt kvar, kom nu.
Mitt ex tog det sista vi hade, tankade bilen och vi åkte.

Vår ekonomi var usel då var vi var en familj på 6 personer och det är väldigt dyrt att vara anhörig. Det var resor till och boende i Linköping. Vi var där mycket och det var inget man kunde välja bort. Men jag brydde mig inte, han skulle fixa det på något sätt med lite hjälp från närstående.

Jag satt hos honom de sista timmarna.
Kände värmen från hans hud...som snart skulle försvinna.
Kände hans lukt...som inte skulle finnas mer.
Sa allt det där jag ville säga honom och...Lillebror, storasyster tar hand om det här...Mamma, allt efterspel, jag tar hand om det.

...så dog han.
Mamma kom bara några minuter senare.

Det skar i mig...det gjorde så ont...så fruktansvärt ont.

Hatet

...föds ur vreden och växer snabbt som en cancersvulst.
Redan i bilen på väg till tåget...en eld som gör mitt inre till lava och mina ben till glödande stål.
Det förtär mig.
Jag har aldrig trott att jag var i stånd att hata någon så...
...denna någon som jag inte visste vem det var.

Man talar inte om hatet, man skriver inte om hatet som en del av vår mänsklighet, bara som en förklaring till ondska men inte som en rättmätig känsla.

Jag vet bara en bok som talar om hatet och hämnden på ett trovärdigtsätt och det är bibeln.
Jag har läst den. Hela boken.

Det var där jag fann tröst...i gamla testamentets beskrivning av Gud.
Han hatade, han hämnades och det var helig vrede...och som skapad till hans avbild så var det också ett mänskligt drag. 
Jag hade rätt att  hata, jag hade rätt att  vilja hämnas...den yttersta orättfärdighet som mord är....jag är mänsklig. 

"Det var Han...
...som var tillräckligt stark för att vara med mig där nere i hatets rödglödgade inferno...bara Han som kunde lindra den outhärdliga smärtan.
...som var tillräckligt stor för min vrede...bara Han som kunde ta emot min stora sorg.
Det var Han som visste...Han som förstod...Han som var trovärdig...Han som kunde bära mig.

Det vara bara Han som talade med mig om...hatet, vreden, hämnden, smärtan, sorgen...och Kärleken. 
Jag hörde att Han visste...också kände.
Han sa att jag fick...att jag hade rätt att känna detta...vara det.
Han talade med mig om helig vrede...om hämnd.
Det var bara Han som gjorde det...bara Han som kunde det. 

Det var Han som vaggade mig till sömns..."
(sept 2013)

Hatet ligger där som en glödande magma i mitt inre...tar sig ut ur sprickor eller av egen kraft...

1 2 3 förstenade

Var en lek vi brukade leka som barn...jag visste inte då hur allvarlig och hur lång den leken skulle bli.

På kvällen den 20 december 1998 får jag ett samtal från min mor...det är Jörgen...svårt skadad...skjuten...fick hon plågat fram.

Jörgen!...min älskade Bror!
Mamma!...hur skulle hon överleva detta knivhugg i hjärtat?
Min älskade Mamma som alltid kommit när jag behövt henne, funnits där...aldrig dömande.
Jag måste ta hand om Mamma, jag måste ta hand om det här.

1 2 3 förstenade.
Bli kall och hård som sten.
Känn inte efter.
Tänk.
Gör inget i affekt.
Visa inget.
1 2 3 förstenade

Jag tog min väska satte på mig stövlarna...och gick ut...som en stenstod med hatet som följeslagare...den enda känsla jag inte kunde förstena.

Embryot

Förbannad är du gärningsman. Må det blod du har på dina händer fräta dig och förtära dig...det du tar i, ditt sinne, ditt förstånd och din omgivning

Förbannade är ni medhjälpare. Ni var och ni är så ägda, så knullade att det inte finns någon värdighet kvar i er. Må den feghetens brännmärke ni har i era pannor för evigt lysa inför andra.

Förbannad är du som tillhandahöll vapen. Må dina lögner sakta kväva dig till döds. Förbannade är ni som senare gav denne man politiska uppdrag.

Förbannade är ni karaktärsvittnen. Må er dumhet för alltid bröla ur er strupe.

Förbannade är ni poliser som fick en medhjälpare att ta tillbaka det utpekande som behövdes bara för att skona medhjälparen. Ni trodde det skulle hålla ändå. Ni svek min bror ni svek ert uppdrag. Ni är en skam för er yrkesgrupp.

Förbannad är du hovrättens ordförande som trots att du hade allt material friade...och varför. Du är ovärdig det uppdrag du fått och en skam för din yrkeskår. Må din ovärdighet och den skammen vara med dig resten av livet.

Förbannade är ni osjälvständiga nämndemän som röstade som ordföranden, du äldre man som sov under viktiga delar av rättegången och du dam. Ni är inte värdiga det uppdrag ni fick.

Min brors blod ropar från marken på hämnd...

Alla Ni andra med integritet och värdighet som gjorde det rätta...må sinnesfriden vara med Er.

(Musiken är en del av texten. Verkar inte finnas i mobilversionen)

... (första sidan)

...och den tiden är här, tiden att tala.
Jag har väntat i 16 år på att tala.
Samlat, väntat, hatat, vredgats, sörjt... lyssnat på Phil Collins "In the air tonight".
Jag visste inte hur..bara att...it will be coming in in the air...

Vreden, hatet och sorgen eskalerade i en förbannelse, embryot till denna blogg.
Den 5:e dec firade jag min bror 50-årsdag
...och från en sekund till en annan visste jag...jag ska skriva en blogg...om vreden, hatet, sorgen, kärleken...
...om hur polisen förstörde möjligheterna för min Bror att få upprättelse...att sätta dit mördaren.
Det ska inte tigas ihjäl.

"...min Brors blod ropar från marken på hämnd."

"I can feel it coming in the air tonight, and I have been waiting for this moment for all my Life..oh Lord!"

Nu är tid att tala.

(Musiken är en del av texten. Verkar inte finnas i mobilversionen)