tisdag 9 december 2014

1 2 3 förstenade

Var en lek vi brukade leka som barn...jag visste inte då hur allvarlig och hur lång den leken skulle bli.

På kvällen den 20 december 1998 får jag ett samtal från min mor...det är Jörgen...svårt skadad...skjuten...fick hon plågat fram.

Jörgen!...min älskade Bror!
Mamma!...hur skulle hon överleva detta knivhugg i hjärtat?
Min älskade Mamma som alltid kommit när jag behövt henne, funnits där...aldrig dömande.
Jag måste ta hand om Mamma, jag måste ta hand om det här.

1 2 3 förstenade.
Bli kall och hård som sten.
Känn inte efter.
Tänk.
Gör inget i affekt.
Visa inget.
1 2 3 förstenade

Jag tog min väska satte på mig stövlarna...och gick ut...som en stenstod med hatet som följeslagare...den enda känsla jag inte kunde förstena.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.