På kvällen den 20 december 1998 får jag ett samtal från min mor...det är Jörgen...svårt skadad...skjuten...fick hon plågat fram.
Jörgen!...min älskade Bror!
Mamma!...hur skulle hon överleva detta knivhugg i hjärtat?
Min älskade Mamma som alltid kommit när jag behövt henne, funnits där...aldrig dömande.
Jag måste ta hand om Mamma, jag måste ta hand om det här.
1 2 3 förstenade.
Bli kall och hård som sten.
Känn inte efter.
Tänk.
Gör inget i affekt.
Visa inget.
1 2 3 förstenade
Jag tog min väska satte på mig stövlarna...och gick ut...som en stenstod med hatet som följeslagare...den enda känsla jag inte kunde förstena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.