Hur vi utestängs från det som angår oss och tillhör oss.

Dessa inlägg skriver jag för att när man har så mycket att göra med så mycket skit så måste man sätta sig ner ibland och reflektera över vad det man ser...resonera, komma i kontakt med och göra bruk av förnuftet.
Annars blir det till slut outhärdligt.

Det mest fundamentala behovet och kravet människor har och alltid haft när det gäller lag och rätt är att få rättvisa, vedergällning och upprättelse.

Det är det uppdrag (ja de är faktiskt våra tjänare) som vi har gett dem och alltid gett dem.

Men det har man skruvat till.
Om man går på någon föreläsning eller liknande så får man väldigt ofta höra att juridik inte handlar om rättvisa utan lagens tillämpning.
Här har man alltså på egen hand ändrat uppdraget till något annat, enklare och kravlösare gentemot sin uppdragsgivare (folket) och talat om att du kan inte förvänta dig det du vill ha för det är inte vårt jobb.

Lag ska utgå från folket, d.v.s. det är vi som bestämmer vad som ska vara brottsligt genom våra företrädare.

En lag ska vara klar, tydlig och förstås av alla. Du ska inte behöva ha en lång utbildning för att förstå den.
Är den inte det är det inte dig det är fel på utan den som konstruerat den och författat den. 

Det ska framgå vilka faktorer som ska spela in i bedömningen av brottet.

Det ska i domen klart och tydligt framgå hur man har bedömt de olika faktorerna och vad i det enskilda fallet man har räknat in.

Men hur ser det ut.

Många lagparagrafer är torftigt skrivna och när man ska precisera något så är det väldigt rörigt skrivet.
De uppfyller inte alls vad man kan förvänta och ger inte den information som folket ska ha.

Sådant hanterar man i praxis. Praxis är hur man ser på och resonerar när lagen ska tillämpas. Praxis får man med hjälp av prejudikat. Prejudikat skapas av exempel på hur denna lag ska tolkas och tillämpas. En framtida lathund.

Sedan finns det en prislista på vad olika brott kostar utifrån hur man har dömt och brukar döma.

Viktiga och väsentliga delar av lagstiftningens grunder är överlämnat till jurister, inte tillgängligt och går inte att överblicka.

Detta innebär ju också att det blir mycket svårt att bedöma rättsskipningen eftersom alla kort inte finns på bordet.
...och så blir den enskilda människan utspelad och bortkollrad.
...och rättsapparaten ett väldigt stort spelutrymme och väldigt lite eller inget utrymme för kritik i det enskilda fallet.
Man kan ju bara hänvisa till lathunden...som man själv har skapat och själv tolkar.

Så ingången till rättskipningen är dunkel och du behöver guide.
Men det egna arbetet har man gjort väldigt lätt för sig med hjälp av praxis och väldigt precisa prislistor som inte är tillgängliga för gemene man.

Med torftigt och otydligt beskrivna lagar , lathund och prislistor kan resultatet bli både konstigt och orättvist.
Om man ifrågasätter en dom som blir väldigt konstig och orättvis då friskriver man sig genom att säga att juridik inte handlar om rättvisa utan hur man tillämpar lagen och hur man gör det vet vi.

Vårt mest grundläggande krav har blivit en irrationell känsla som inte hör hit och lagens tillämpning är juridikens sak.

Du har inte med det här att göra och du behöver guide för att orientera dig.
Det kan man kanske leva med, acceptera och resignera...ända tills något allvarligt drabbar dig på något sätt.
Då vaknar urkraften rättskänsla och behovet av vedergällning...och man inser att det finns ett behov av balans...i allt...och obalans har en konsekvens...alltid på något sätt...till slut.