Likhet inför lagen och rättsäkerhet

Rättsäkerhet
Hellre fria än fälla om det finns rimligt tvivel.
Ja.

Inte som en del säger allt rimligt utan bara rimligt tvivel.
Begreppet rimligt innefattar inte att någon går upp i rök, att det står någon likadan där sedan och att dessa personer på något sätt missar varandra nere på holmen...eller hur nu hovrättslagman Tomas Stahre, t.f. hovrättsassessor Gunilla Hansson och den sovande nämndemannen Lennart Styf menar att de tänkt.
Har man sådana "rimliga tvivel" så rekommenderar jag Haldol...och foliehätta på, för säkerhets skull.

Man kan ju fråga sig hur utgången sett ut om rollerna varit de motsatta, att det var Jörgen som misstänktes ha skjutit Hans Olsson med den bevisningen.

Men rättsäkerhet gäller åt andra hållet också.
Om jag utsätts för ett brott ska rättsväsendet och polisen arbeta för mig med att utreda, gripa och åtala den skyldige...oavsett vem jag är.
Vara min ställföreträdande hämnare.

Det är ju dealen för att vi ska ställa upp på det systemet.

Det finns människor som döms fastän de är oskyldiga. Jag vet två säkra fall och fler där jag inte har det bekräftat.
Men det är inte vem som helst som ligger i riskzonen utan det är människor med något kriminellt i det förflutna som löper störst risk.

Ett typiskt exempel är ju Jörgen som i tingsrätten fälldes för en skjutning han inte gjort.
Var och en kan ju själv göra "omkörningstestet i mörker" för att själv se hur mycket man ser.

En annan grupp som löper en viss förhöjd risk är ju invandrarmän.

Även om dessa fall inte hamnar i pressen så kommer det till kännedom för många människor i personernas omgivning.
Vad händer med människors känsla för rättsväsendet när de får denna erfarenhet?
...och när de vet att de förmodligen inte kommer att få samma "prioritet" som brottsoffer som andra får?

Vad händer med människors lojalitet när de känner sig styvmoderligt behandlade?
Man har en tendens att först och främst vara lojal mot "de sina" som befinner sig i samma situation och som förmodligen kommer att ställa upp mer på en än vad man tror rättsväsendet gör.

Jag tror att det är många som är uppriktigt rädda för att vittna men jag tror att det är fler som inte vill vittna främst av andra anledningar än rädsla fast man kanske uppger det för det är enklast...eller inte alls.

Det är inte fagra ord, vackra intentioner eller manifestationer utan vad man gör konkret i handling, stort, smått och subtilt som ligger till grund för hur människor bedömer sin omgivning...till sist.

Om du inte upplever att systemet ställer upp för dig så ställer du inte upp för systemet...så enkelt brukar det vara.

Så konsekvenserna blir mer långtgående än vad de vid en första anblick verkar göra.
...och då angår det alla.

En del ställer inte upp...i det tysta.
Andra gör så här ..I..